Jag åkte ut till jobbet idag med en känsla om att allt suger. Jag var övertygad om att det skulle bli den sämsta dagen någonsin, men ack så fel jag hade.

Det blev en sjukt bra dag och jag fick än en gång känslan av att jag har det bästa jobbet någonsin. Hur många får gå till jobbet varje dag och känna att dom har betytt något för någon. Det har inte hänt något speciellt utan det är bara stämningen som infinner sig på gården efter 18.00

Dessa underbara tonåringar som har så mycke ideér och tankar så att dom nästan sprängs. Dom får mig att skratta varje kväll jag jobbar. Dom får mig att må bra. Vilket kanske inte är hela poängen men det är skönt att få känna sig lite uppskattad.

Så glöm allt jag har skrivit i dom tidigare inläggen idag. Dom gäller inte längre!

Jag älskar verkligen mitt jobb!

Hur kan man känna sig så ensam när man egentligen inte är det?

Hur kan man vara missnöjd och känna sig fången när man har all frihet i världen?

Hur kommer det sig att man vill ha allt det där som man hade ifrån början men som har försvunnit på vägen?

Jag vill ha det som var då. Jag vill känna mig vacker,uppskattad och underbar.

 Är det för mycket begärt?

Shit vilken dag. Det känns som att den kommer att gå åt helvete. Har bara en känsla i magen som inte är sådär jätteroligt.

Från och med nu så får jag inte skriva om L något mer. Han tycker att jag kränker hans privatliv och att han inte vill vara med i mina blogginlägg längre. Det känns rätt sorgligt då han är en stor del av mitt liv.

Go dag!