Vad är det för behov egentligen och varför har man det?

Vad är det som gör att man vill att andra människor ska veta hur man känner och hur man mår?

Jag tycker personligen at det är skitläskigt varje gång jag öppnar truten och börjar prata om sådant som står mig nära.

Antar att det beror på att jag inte vill tynga ner andra människor med mina tankar och känslor. Jag vill inte att dom ska behöva lyssna på såna trista saker som mitt innersta består av.

Dom har väl egna problem att tacklas med så varför ska dom hjälpa mig tackla mina?

Samtidigt är jag snabb på att erkänna att jag tycker att det är skönt att få ur mig det jag funderar på, att bara få prata med någon som lyssnar utan att döma eller försöka fixa.

Jag vill inte att andra ska fixa mina problem, det måste jag göra själv, annars kommer det fortsätta att vara ett problem trots allt.

Så ni som tar er tid att lyssna, sluta inte med det för ni är behövda.

Kisses

Jag har inte många människor runt mig, men dom jag har är dom bästa.

Flisan

Jag älskar dig för du får mig att stanna upp och tänka efter. Du kan se rätt in i min själ och fråga mig hur jag verkligen mår och jag kan inte ljuga. Du har även gett mig många minnen inte minst från våran tonårstid ihop. Jag ser det som en ära att du vill vara min vän.

Älskar dig.

Dirty

Du är min andra halva, utan dig vore jag inte hel. Att ha någon att skratta med, att gråta med och argumentera med gör alla pojkar i världen till överflöd. Skulle världen gå under skulle jag vilja spendera mina sista minuter ihop med dig.

Älskar dig.