Du sa att jag var tjejen för dig

Du sa att jag helade dig

Du sa att jag fick dig att må bra

Du sa att jag var fantastisk

Du sa att jag fick dig att känna lycka

Du sa att du ville leva med mig

Du sa att du älskade mig

Du fick mig att må bra

Du fick mig att känna mig älskad

Du fick mig att känna mig unik

Du fick mig att skratta

Du fick mig att aldrig tvivla

Jag sa att jag älskade dig

Nu står jag kvarlämnad vid vägkanten och hoppas på att få se en skymt av dig. Jag står där och hoppas på att få en ordentlig förklaring till varför jag inte längre är allt det där du sa att jag var. Jag står där vid sidan och ser dig men du stannar sällan. Du går förbi, ger mig ett leénde ibland men säger ingenting. Jag känner hur hjärtat stannar varje gång du går förbi. Hoppas varje gång att du ska stanna och säga att du ångrar dig, att du har gjort ett misstag. Att alla dom sakerna som jag en gång var för dig är jag fortfarande.

Det är vad mitt hjärta hoppas på men min hjärna vet att det inte kommer ske.

Jag vill ha mitt hjärta tillbaka, helt.