Nu tar den här bloggen en paus i helgen.

Jag ska snart bli hämtad av min mor och hennes kille för att sedan åka ut till arlanda och flyga till göteborg.

Det ska bli skönt att komma bort ett tag men samtidigt är jag mer nervös än någonsin.

Jag hatar att jag får sån här sjuk resfeber, det är ju bara sverige, men jag kan inte hjälpa det.

Handflatorna är dyngsura, hjärtat slår i 180 och det känns som jag ska kräkas när som helst.

Ni kan ju bara tänka er hur jag skulle må om jag skulle få för mig att flyga till utlandet =)

Nej nu kan jag inte skriva mer, mina händer skakar sönder och jag kommer åt fel tangenter hela tiden på grund av det.

Ta hand om er i helgen och gör inget som jag inte skulle ha gjort!

kisses

Jag hatar att min hjärna har ett eget liv. Jag hatar att den alltid jobbar som bäst när jag ska sova.

Inatt låg jag och vred och vände på mig.

Som jag skrev i inlägget under det här, att jag känner mig fri nu, det stämmer, men igår när jag la mig väcktes en ilsken känsla i kroppen.

Det var ju han som gjorde slut med mig för att han inte hade tid med en flickvän, han ville fokusera på musiken.

Jag vet ju sen ett par månader tillbaka att så inte var fallet, att det bara var en lögn och en lätt utväg ur vårat förhållande, men ilskan väcks iallafall upp till liv.

Här sitter jag ensam och vill inget hellre än att kärleken ska hitta mig och så är det han som hittar den.

Ödets ironi

Han har en ny tjej som han träffar, jag fick reda på det idag.

Det skumma är att jag trodde att det skulle bli som ett slag i magen och att jag skulle gråta floder, men det känns rätt skönt just nu.

Det kan kanske bero på att jag är helt fri nu, på riktigt. Inga konstiga förhoppningar som ligger och gosar i det undermedvetna utan bara ren och skär frihet.

Jag har alltid velat vara kompis med mina ex men det har på nått sätt aldrig gått, med honom får jag känslan av att det kan gå.

Det kanske kan bero på att vi i slutet av vårat förhållande var mer vänner än ett par och att innan han dumpade mig funderade jag på att göra detsamma.

Visst krossade han mitt hjärta, det ska jag inte hymla om, men jag är övertygad om att det bara kommer att bli starkare nu när det nästan har läkt.

Nästa kille som vinner min kärlek kommer inte att bli besviken, det är jag övertygad om.