Allt var lugnt i den lilla lägenheten i skogås.

Empa satt och pillade med sin nya kamera som hon införskaffat sig och Dirty stod och diskade ihop med sitt minsta monster.

Plötsligt försvann stolen under monstrets fötter och hon ramlade rakt bakåt.

PANG!

Dirty kastade sig ner över sitt monster för att kolla hur det gick.

Monstret började skrika tills hon inte fick någon luft och svimmade, men Dirty lyckades åter få kontakt med henne efter 2 sekunder.

Monstret fortsatte gråta hejdlöst i en kvart, Empa satt med henne i knät och kylde ner bakhuvudet medans Dirty ringde vårdupplysningen.

Vårdupplysningen sa åt oss att ta med monstret till sös barnakut, vilket vi gjorde med en gång.

Under den tiden så hade monstret vaknat till och blivit sig själv igen men vi kände ändå att vi var tvugna att kolla läget.

När vi kom fram till sös barnakut möttes vi av en lapp på dörren där det stod att det var stängt och att dom fanns på huddinge sjukhus, så vi tog oss dit.

När vi väl kom fram dit så blev vi visade vägen in på deras barnakut, men där kunde dom inte ta emot oss utan sa att det säkert inte var någon fara med monstret eftersom hon hade mått bra i nästan två timmar. Men att vi skulle gå bort till deras närakut för säkerhets skull.

Dirty var orolig som få under hela resan(självklart), men när vi kom fram till närakuten sa dom åt oss att åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus.

När vi skulle ta oss från Huddinge så stannade Dirtys bil så vi bestämde oss för att åka tillbaka till skogås för att byta till Empas bil.

Påvägen hem ringde Dirty sin f.d svärmor som har bra koll på skador, hon sa att vi skulle åka hem och ta det lugnt och att monstret själv skulle få bestämma om hon var hungrig, törstig eller trött.

Så nu sitter vi här och väntar på att middagen ska bli klar. Lasagne blir det och jag är jätte hungrig efter dagens bilutflykt.

Slutsats:

Lita aldrig för mycket på vårdupplysningen.

I lördagskväll fick jag ett samtal från två personer i min närhet, jag vill inte säga vilka ännu eftersom jag inte vet hur många dom har berättat för.

Dom ringde till mig för att berätta att dom ska gifta sig! I Las Vegas! och frågade om jag ville följa med.

Självklart vill jag göra det, det går väl inte att tacka nej till ett höstbröllop i Las Vegas.

I mitten av September bär det alltså av mot statern och det ska bli väldans skoj.

Jag känner mig väldigt speciell och glad tack vare det här samtalet, anledningen är att jag var den första som dom berättade för och jag är så himla glad för deras skull.